/ru/
облевать
/en/
vomit (on, over); throw up
склонение/спряжение слова
глагол| indicative. | ||||
|---|---|---|---|---|
| present | past | past frequentative | future | |
| 1p.sg. | apvemiu | apvėmiau | apvemdavau | apvemsiu |
| 2p.sg. | apvemi | apvėmei | apvemdavai | apvemsi |
| 3p.sg. | apvemia | apvėmė | apvemdavo | apvems |
| 1p.pl. | apvemiame, apvemiam | apvėmėm, apvėmėme | apvemdavom, apvemdavome | apvemsime, apvemsim |
| 2p.pl. | apvemiat, apvemiate | apvėmėte, apvėmėt | apvemdavot, apvemdavote | apvemsite, apvemsit |
| 3p.pl. | apvemia | apvėmė | apvemdavo | apvems |
| subjunctive. | ||
|---|---|---|
| sg. | pl. | |
| 1p. | apvemčiau | apvemtume, apvemtumėme, apvemtumėm |
| 2p. | apvemtumei, apvemtum | apvemtumėt, apvemtumėte |
| 3p. | apvemtų | apvemtų |
| imperative. | ||
|---|---|---|
| sg. | pl. | |
| 1p. | apvemkime, apvemkim | |
| 2p. | apvemk, apvemki | apvemkit, apvemkite |
| 3p. | teapvemia, teapvemie | teapvemie, teapvemia |