/ru/
захватывать; прибирать к рукам
/en/
get/lay hold (of); seize
склонение/спряжение слова
глагол| indicative. | ||||
|---|---|---|---|---|
| present | past | past frequentative | future | |
| 1p.sg. | suglemžiu | suglemžiau | suglemždavau | suglemšiu |
| 2p.sg. | suglemži | suglemžei | suglemždavai | suglemši |
| 3p.sg. | suglemžia | suglemžė | suglemždavo | suglemš |
| 1p.pl. | suglemžiam, suglemžiame | suglemžėm, suglemžėme | suglemždavom, suglemždavome | suglemšime, suglemšim |
| 2p.pl. | suglemžiate, suglemžiat | suglemžėte, suglemžėt | suglemždavote, suglemždavot | suglemšit, suglemšite |
| 3p.pl. | suglemžia | suglemžė | suglemždavo | suglemš |
| subjunctive. | ||
|---|---|---|
| sg. | pl. | |
| 1p. | suglemžčiau | suglemžtumėm, suglemžtume, suglemžtumėme |
| 2p. | suglemžtum, suglemžtumei | suglemžtumėt, suglemžtumėte |
| 3p. | suglemžtų | suglemžtų |
| imperative. | ||
|---|---|---|
| sg. | pl. | |
| 1p. | suglemžkim, suglemžkime | |
| 2p. | suglemžki, suglemžk | suglemžkite, suglemžkit |
| 3p. | tesuglemžia, tesuglemžie | tesuglemžie, tesuglemžia |