/ru/
заржать
/en/
(begin to) neigh
склонение/спряжение слова
глагол| indicative. | ||||
|---|---|---|---|---|
| present | past | past frequentative | future | |
| 1p.sg. | sužvengiu | sužvengiau | sužvengdavau | sužvengsiu |
| 2p.sg. | sužvengi | sužvengei | sužvengdavai | sužvengsi |
| 3p.sg. | sužvengia | sužvengė | sužvengdavo | sužvengs |
| 1p.pl. | sužvengiam, sužvengiame | sužvengėm, sužvengėme | sužvengdavome, sužvengdavom | sužvengsime, sužvengsim |
| 2p.pl. | sužvengiate, sužvengiat | sužvengėt, sužvengėte | sužvengdavot, sužvengdavote | sužvengsite, sužvengsit |
| 3p.pl. | sužvengia | sužvengė | sužvengdavo | sužvengs |
| subjunctive. | ||
|---|---|---|
| sg. | pl. | |
| 1p. | sužvengčiau | sužvengtumėm, sužvengtumėme, sužvengtume |
| 2p. | sužvengtumei, sužvengtum | sužvengtumėte, sužvengtumėt |
| 3p. | sužvengtų | sužvengtų |
| imperative. | ||
|---|---|---|
| sg. | pl. | |
| 1p. | sužvenkim, sužvenkime | |
| 2p. | sužvenki, sužvenk | sužvenkite, sužvenkit |
| 3p. | tesužvengia, tesužvengie | tesužvengie, tesužvengia |