/ru/
повести; увести; уводить; завести; заводить
/de/
hinbringen* vt
склонение/спряжение слова
глагол| indicative. | ||||
|---|---|---|---|---|
| present | past | past frequentative | future | |
| 1p.sg. | nuvedu | nuvedžiau | nuvesdavau | nuvesiu |
| 2p.sg. | nuvedi | nuvedei | nuvesdavai | nuvesi |
| 3p.sg. | nuveda | nuvedė | nuvesdavo | nuves |
| 1p.pl. | nuvedame, nuvedam | nuvedėme, nuvedėm | nuvesdavome, nuvesdavom | nuvesim, nuvesime |
| 2p.pl. | nuvedat, nuvedate | nuvedėt, nuvedėte | nuvesdavote, nuvesdavot | nuvesite, nuvesit |
| 3p.pl. | nuveda | nuvedė | nuvesdavo | nuves |
| subjunctive. | ||
|---|---|---|
| sg. | pl. | |
| 1p. | nuvesčiau | nuvestumėm, nuvestume, nuvestumėme |
| 2p. | nuvestum, nuvestumei | nuvestumėte, nuvestumėt |
| 3p. | nuvestų | nuvestų |
| imperative. | ||
|---|---|---|
| sg. | pl. | |
| 1p. | nuveskim, nuveskime | |
| 2p. | nuvesk, nuveski | nuveskite, nuveskit |
| 3p. | tenuvedie, tenuveda | tenuveda, tenuvedie |